Discgolf...

...är jäkligt kul om man kan kasta långt och rakt och det inte skulle finnas så jäkla mycket träd i skogen.

Köpte äntligen några discar och tog mig ut med en kompis på Skutberget för att kasta in de nya discarna. Det gick väl, tja helt ärligt, käpprätt åt helvete. Efter två rundor var totalförnedringen ett faktum. Jag hade blivit slagen inte bara en gång utan två. De nya discarna då? Jodå, drivern går långt, men inte dit jag vill (men det kanske jag inte ska skälla på discen för). Middlerange discen viker av åt motsatt håll vilket jag tenderade att glömma bort och förbanna mig själv över i efterhand varje gång. Puttern behövde jag ju inte ta i med vilket kanske förklarar att den därmed gick rakast av alla discarna. Lite träning sen ska det bli bättre. Det mest knäckande var dock killen som gick ut samtidigt som oss och i stort sett träffade korgen på första kastet hela tiden trots avstånd om ca 130 m. Sällan man känt sig så oduglig. Jag kanske ska justera mitt statement om lite träning till mycket träning...