Den sista av sin sort. Ett mörkt guldblock förvarat i en glaskista. Ett glatt sällskap av 36 för ett år sedan, idag återstår endast en. Snart ingen. Bittersweet feeling.
O'Haras är enkel men sann lycka för en ölvurmare som mig. Miljön är annorlunda, ingen trång pub med glada människor som spelar gitarr, fiol och flöjt som bidrar till allsång (inte nödvändigt skönsång) och den obligatoriska Danny Boy. Men O'Haras, den består.
Sänder ett tack till alla mina vänner så här ett år senare för alla underbara ölen. Förstår inte själv att jag var kapabel att klara mitt fyllesnack: "-Jaaa, den häär ölen schka hålla i ETT år, förschtår ni det? Inte mindre, inte *hick* mer. Va fan glor ru på rå din jevvla..." Nja, riktigt så var det inte.
Jiz so yie now ayll be coomin beck firr sum moor ay pints yie fockin' Ayrish cunts, ken?
måndag 10 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du klarade det med andra ord?! Måste erkänna att jag är imponerad i så fall med tanke på hur mycket du älskar den sorten;)Det var en häftig present tycker jag, kul att de fick tag på det jag försökte ju nämligen också men de var inte så samarbetsvilliga på systembolaget i Västerås......IDIOTS!!! Hur som helst ett stort GRATTIS till dig kära storebror, glad att du finns!!!!
Många kramar Yster
Skicka en kommentar