Exorcism

"The power of Matte compels you"

Idag bestämde mig en gång för alla att fördriva den annalkande bukfetman och förslappade kroppen jag försetts med efter att inte ha tränat sen vi flyttade hit. Ska man vara helt korrekt så kan jag nog räkna antalet gymträningar på båda händerna sedan augusti 2008 då ena bicepsmuskeln bestämde sig för att lägga sig ner för räkning. Vila ordinerades då men tanken var inte att den vilan skulle vara i 18 månader. Det var med andra ord dags nu.

Det började bra. Vikter som knappt skulle räckt till uppvärmning för ett och ett halvt år sen fattades grepp om.

Fy faaaan vad tungt.

Efter några set om 10 lyft låg jag på en karusell i rymden och såg stjärnorna snurra runt samtidigt som den svarta rymden kröp allt närmare. Jag tog i så varenda muskel spändes, även överläppen och därmed svaldes stora mängder snussaft vilket resulterade i en stadig halsbränna. Det brände i lungorna av andfåddhet som gav en illusion av att jag svept en påse Vicks Blå. Hjärtklappning vore fanemej en dröm i jämförelse med det bultande kaninhjärtat jag kände utanpå bröstet under tröjan. Hela kroppen kapsejsade i ett svep. Till och med munnen fick tokspel och torkade ut snabbare än en isbit i Sahara så att saliven förvandlades till något segt klisterliknande material som fick mig att springa i skytteltrafik till vattenkranen. Samtidigt njöt jag av situationen att få plåga mig själv för min tidigare lathet.

Latheten är en riktig djävul som satt sina klor djupt i mig tydligen. Vi gick en holmgång som jag vann på poäng idag. Har dock en svag känsla av att fan kommer att påstå annat imorgon när jag knappt kommer upp ur sängen.