Solsidan

Klockrent program som är ett måste att följa.

Exorcism

"The power of Matte compels you"

Idag bestämde mig en gång för alla att fördriva den annalkande bukfetman och förslappade kroppen jag försetts med efter att inte ha tränat sen vi flyttade hit. Ska man vara helt korrekt så kan jag nog räkna antalet gymträningar på båda händerna sedan augusti 2008 då ena bicepsmuskeln bestämde sig för att lägga sig ner för räkning. Vila ordinerades då men tanken var inte att den vilan skulle vara i 18 månader. Det var med andra ord dags nu.

Det började bra. Vikter som knappt skulle räckt till uppvärmning för ett och ett halvt år sen fattades grepp om.

Fy faaaan vad tungt.

Efter några set om 10 lyft låg jag på en karusell i rymden och såg stjärnorna snurra runt samtidigt som den svarta rymden kröp allt närmare. Jag tog i så varenda muskel spändes, även överläppen och därmed svaldes stora mängder snussaft vilket resulterade i en stadig halsbränna. Det brände i lungorna av andfåddhet som gav en illusion av att jag svept en påse Vicks Blå. Hjärtklappning vore fanemej en dröm i jämförelse med det bultande kaninhjärtat jag kände utanpå bröstet under tröjan. Hela kroppen kapsejsade i ett svep. Till och med munnen fick tokspel och torkade ut snabbare än en isbit i Sahara så att saliven förvandlades till något segt klisterliknande material som fick mig att springa i skytteltrafik till vattenkranen. Samtidigt njöt jag av situationen att få plåga mig själv för min tidigare lathet.

Latheten är en riktig djävul som satt sina klor djupt i mig tydligen. Vi gick en holmgång som jag vann på poäng idag. Har dock en svag känsla av att fan kommer att påstå annat imorgon när jag knappt kommer upp ur sängen.

Konsum, Mitticity kl. 12.07 en helt vanligt vardag

Efter att ha bestämt mig för att köpa kamben i charken på Konsum till lunchrasten så tog jag mig dit. Ett lämmeltåg med bensläpande zombiepensionärer har påbörjat sin förflyttning från apoteket till Konsum och Hemköp. Till min glädje tar jag en kölapp och märker att det endast är tre nummer före mig. Till min förtvivlan märker jag att dessa utgörs av baskerprydda tanter i brunt och beige som leker bumper car med sina rullatorer på varje passerande kund där inne. Tack för att de är flera som arbetar bakom charkdisken konstaterar jag.

- Nummer 91. Nummer 91? Har vi någon nummer 91?
Tystnad
- Nummer 92 då?
- Japp det är jag, svarar jag nöjt med saliven frodandes i munnen.
-Ährmm, hallå. Hallååååå? Vaaad hände med nummer 91, det var ju mitt nummer. Nu måste ni ha gjort något fel här för nu har jag väntat så länge, skrapar en förtvinat skrikig tantröst.
Jag suckar och ber en tyst och stilla bön för att tanten ska komma ihåg att skruva upp hörapparaten till nästa gång hon vistas bland folk och tittar på den stora tavlan ovanför charken med argt blänkande röda siffror som nästan en blind människa skulle se. Dum som jag är så nickar jag till henne i charken att ta tanten emellan.
- Jaha, vad är det där för nåt då? knarrar det ur hennes strupe samtidigt som hennes finger som liknade en gammal död förtvinad stubbe pekar på en rotmoslåda.
- Det är rotmoslåda svarar kvinnan i charken.
- Jaså du, vad har ni i den då och hur har ni tillagat den?
Jag tittar på klockan och känner en viss frustration för nu har de andra i charken gått förbi mitt nummer och självklart ska varenda människa ha kamben.
Kvinnan i charken förklarar för tanten som numera inombords kallas kärringen.
- Jaha, men vad är det där då? Stubben pekar på potatisgratängen som står bredvid.
Jag suckar högt, skakar på mitt huvud och räknar sammanbitet till tio. Tio minuter senare har kärringjäveln, som hon numera kallas, gått igenom halva charkdisken och frågat vad allting är trots de etiketter som sitter fast vid varje maträtt och anger dess namn.
- Jaaaa, då vet jag men jag ska nog inte ha nåt idag, säger den satans jävla ärkedemonen till as och släpar sig bort med snigelspår efter sig på golvet.
Vore jag en himlakropp hade jag nu varit en supernova som skulle ha utrotat en hel galax men jag lugnar mig för nu är det min tur. Jag får de lyckligtvis de sista kambenen och möter en nedslagen blick på nästa person som precis fått sitt nummer uppropat och sagt att hon ville ha kamben.

Nu börjar det dock bli brådis att hinna tillbaka och äta innan lunchrasten är slut så jag far som en störtloppsåkare fram och tillbaka mellan pensionärernas käppar mot den kortaste kön. Den kortaste kön. Det är en jävla myt. Den är kortast av en anledning, nämligen alla har bytt kö för att den går så olidligt långsamt. Framför mig har jag en enda kärring med fyra varor i sin korg.
- Jag vägde de här rotfrukterna borta vid grönsaksdisken men jag litar inte på den vågen för det står att det är så mycket men det kan det inte vara. Så du får kontrollväga dem här. Det är flera olika men jag har lagt ner dem i samma påse för det är sånt slöseri med påsar tycker jag, konstaterar den talande murklan framför mig.
Uppgivet känner jag kambenen bli kallare och kallare samtidigt som kassörskan vänligt väger respektive rotfrukt. I den långa kön har redan personen som kom efter mig till kassan packat ihop sin påse.
- Nu måste du ha vägt fel, tog du verkligen varje sak för sig nu? skränar kärringen.
Kassörskan visar att vikten överensstämmer med vågens vikt vid grönsaksdisken och att hela kalaset går på 3,24 kr.
- Det måste ha varit nåt fel med vågen och nästa gång ska jag då lägga allt i olika påsar så att jag inte behöver betala så mycket, väser hon ut.
Jag får för ett ögonblick samma blodsbestänkta inre bilder som Woody Harrelson får i sin roll i Natural Born Killers.

12.43 är jag tillbaka på kontoret. Lunchrasten är slut och jag har inte ens påbörjat den.

Får man bara välja ett av alternativen?

webbfråga på Svt.se/gomorron 3/2



Det ena alternativet behöver inte utesluta det andra...

Ett tag sen

Har under tiden haft besök av morbror med familj. Min 8-åriga kusin togs på Färjestad - Brynäs eftersom jag övertygat honom om att hålla på Färjestad. Kusinen överraskade mig mer med att besitta ingående kunskaper som bara små barn kan besitta när de väl bestämt sig för nåt de är intresserade för. Själv kunde jag alla världens huvudstäder utantill vid samma ålder. Han kunde det mesta om hockeylagen ner till div 1 och vilka spelare som spelade var. Det var tillräckligt för att imponera på mig och Färjestad var nog imponerande för honom.

Ännu en omgång som flyttgubbe är avklarad. Det höll på att sluta i katastrof när den hyrda lastbilen kördes fast i snön. Efter mycket om och men och några goda samariters hjälp lyckades vi få loss lastbilen och det hela kunde fortlöpa smärtfritt. Förmodar dock att morgondagen inte kommer att vara smärtfri. Träningsvärk für Alle!

Gårdagskvällen bestod av att vägra det uppblåsta debaklet av vidrigheter som nästan hälften av svenska folkets avgifter för TV-licens betalar. Jag lyckades utmärkt och bjuder på en klassiker som kan exemplifiera min syn på skiten.