Who's slower

Borde det broderas in på mina fotbollsskor efter dagens träning. Hade inte riktigt Usain Bolt kapacitet på dagens träning med 20 tappra deltagare & minst en miljon mygg. Imorrn lär jag veta om man kan få träningsvärk av att stå stilla. Tänk vad kondition kan försvinna fort & samtidigt vara så förbannat seg att få tillbaka.

Who's faster?

Spex, prata sig igenom hela 100 m med träningspartnern på banan bredvid på tid under 10 sekunder innan finalen, sen makalösa 9.58. Sen såg jag skorna. På hälen var det inbroderat "Who's faster?". Hahaha! Så skön han är Usain Bolt. Ser fram emot 200 m och tid under 19 sekunder.

Vattenlås?

Efter att, ett oräkneligt antal gånger, ha sprungit in på toaletter efter äldre män som dammat av den gamla pepparkaksburken rejält så har jag märkt en sak. Det luktar alltid minst lika illa som ett ruttet gammalt avlopp, ni vet som när vattnet har torkat i vattenlåset så att avloppets alla odörer klamrar sig fast i badrummets alla vråer.


Tarmen är ju veckad, har något av vecken funktionen att agera som vattenlås för att förhindra att alla skall lukta som om något krypit upp i röven och dött på dom? Troligen inte, men man borde fanemej installera vattenlås i röven på alla gamla gubbar så att vanliga döda kan gå på dass utan att lida syrebrist till hjärnan. Ska då en proktolog eller en rörmokare installera vattenlåset? En enkel tarmsköljning kanske är smidigast ändå så "vattenlåset" blir påfyllt...

Groundskeeper Billy

likheterna med groundskeeper Willy finns där, gode Billy!

Legendary Shack Shakers

Jäklar vad jag gillar kontrabas och munspel!

One year later

Den sista av sin sort. Ett mörkt guldblock förvarat i en glaskista. Ett glatt sällskap av 36 för ett år sedan, idag återstår endast en. Snart ingen. Bittersweet feeling.

O'Haras är enkel men sann lycka för en ölvurmare som mig. Miljön är annorlunda, ingen trång pub med glada människor som spelar gitarr, fiol och flöjt som bidrar till allsång (inte nödvändigt skönsång) och den obligatoriska Danny Boy. Men O'Haras, den består.

Sänder ett tack till alla mina vänner så här ett år senare för alla underbara ölen. Förstår inte själv att jag var kapabel att klara mitt fyllesnack: "-Jaaa, den häär ölen schka hålla i ETT år, förschtår ni det? Inte mindre, inte *hick* mer. Va fan glor ru på rå din jevvla..." Nja, riktigt så var det inte.

Jiz so yie now ayll be coomin beck firr sum moor ay pints yie fockin' Ayrish cunts, ken?

Decibel

Då var vaktmästarn igång med att driva handjagaren på innergården igen. Inser nu att den inte går direkt mycket tystare än en bensindriven gräsklippare. Det låter för jäkla mycket. Sen kan det ju bero på att handjagaren är lika gammal som vaktmästarn. Eller beror det på känsligheten för ljud efter de extra drinkar som intogs igår kväll?

Anagramklassiker

Ett mer passande namn än rikets sal...

Nåt för 118 100 att svara på

Varför är Ernst Kirchsteiger ALLTID barfota?

Skiner som en solstråle

Den underbara värmen och solen har äntligen börjat titta fram på heltid som den gjorde i slutet av juni och början av juli. Min perfekt placerade semester var självklart däremellan. Ja ni minns kanske den där mest nederbördsika period Svea rike sett under åtminstone de senaste fem åren. Semestern kändes ungefär som att vara sjukskriven i tre veckor då man mer eller mindre var instängd i lägenheten. Murphy var obarmhärtig i somras.

Hade nog inte brytt mig lika mycket om det inte vore så att 97% av kollegorna har semester nu och meddelar om att de badar och solar och dricker iskall öl i värmen. Egoistiskt att inte önska att de får uppleva årets bästa tidpunkt? Självklart! När de gnuggar in det i ansiktet på en hur skönt de har det för att inte jag har det så tvekar jag inte en sekund för att högljutt önska dem all skit för att få mig att må lite bättre. Fast innerst inne tänker jag ju självklart inte så utan är bara extremt jäkla avundsjuk.

Discgolf...

...är jäkligt kul om man kan kasta långt och rakt och det inte skulle finnas så jäkla mycket träd i skogen.

Köpte äntligen några discar och tog mig ut med en kompis på Skutberget för att kasta in de nya discarna. Det gick väl, tja helt ärligt, käpprätt åt helvete. Efter två rundor var totalförnedringen ett faktum. Jag hade blivit slagen inte bara en gång utan två. De nya discarna då? Jodå, drivern går långt, men inte dit jag vill (men det kanske jag inte ska skälla på discen för). Middlerange discen viker av åt motsatt håll vilket jag tenderade att glömma bort och förbanna mig själv över i efterhand varje gång. Puttern behövde jag ju inte ta i med vilket kanske förklarar att den därmed gick rakast av alla discarna. Lite träning sen ska det bli bättre. Det mest knäckande var dock killen som gick ut samtidigt som oss och i stort sett träffade korgen på första kastet hela tiden trots avstånd om ca 130 m. Sällan man känt sig så oduglig. Jag kanske ska justera mitt statement om lite träning till mycket träning...