En sak som alltid fått mig att sucka djupt och temporärt reta upp mig själv (bara för att skratta åt patetiska mig i efterhand) är följande scenario.
Jag har nåt skräp som ska kastas. Glad i hågen för att bli av med skiten öppnar jag dörrarna under diskbänken för att mötas av en tomt gapande sopphink, dvs. soppåsen saknas i behållaren.
En våg av frustration löper igenom kroppen. Varför har jag frågat mig några gånger för det krävs ingen kraftansträngning att ta fram en ny soppåse och stoppa ner den i behållaren. Tid tänker jag sen, ja 13 sekunder för att stoppa dit en ny påse är ju egentligen ingenting på en livstid. Men det kanske mest är obehagkänslan av att under en förlängd period stå med något i handen som inte är värt att finnas någon annanstans än på väg till sopstationens förbränningsugnar. Sen är jag även en människa som inte gillar när saker inte går som jag har förväntat mig och jag har ju förväntat mig den där jävla påsen i hinken som dock inte finns där. Det är nästan så att jag förbannar mig själv för att ha slängt den där överfulla stinkande soppåsen tidigare och i ren frustration lägger snusen på diskbänken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar