2004 jobbade jag i landet där man letar förgäves efter nyktra människor. Första kvällen tog jag mig till en av de ca 150 pubarna i staden Dundalk (Dún Dealgan) som har det massiva invånartalet om ca 30 000 sköna irländare och ungefär lika många lösa vildhundar. Givetvis startade kvällen med nationalölen Guiness som smakade godare än någonsin. Mot slutet av pinten fastnade mina ögon på tappen bredvid som pryddes av ett O'Haras märke. Jag fick förklarat att: Oh thaet's ay fein teistin staot.
Jag provade och konstaterade att "once you go black, you never go back!" Satan vad gott!
4 år senare utan O'Haras har jag haft turen att ha såna underbara vänner och framförallt världens bästa flickvän som snappat upp mina hyllningar till ölen för i 30 års present fick jag ett importerat lager av denna gudadryck. Varje vecka åker en in i kylen för att plockas ut på fredagskvällen och åtnjutas. Ser ni O'Haras någonstans så tveka inte, drick och njut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar