Paradox

Varför blir jag glad av ilska? Men sen ställer jag mig motfrågan: Kan man INTE bli glad av dessa klassiker?

Nåt för Pata #2

Kunde bara inte avstå från att nämna det här för Pata. Dels för att vi missade Clutch, sen för att han lovat sig själv att kunna spela gitarr. Här får du några enkla tips av Neil Fallon på gångbara bluesriff. "You can do that 'til the cows come home"

Stoned

Friskvårdsdagar kan vara riktigt skoj ibland. Idag hade vi en sådan. På schemat var curling. En sport som jag tidigare avfärdat som en sorts vinterboulé, dvs för folk som har problem med prostatan och/eller lårbenshalsen. Efter att ha följt Peja på TV så ändrades uppfattningen något och idag fick man prova på det för andra gången i livet.

Det hela började väldigt trevande och avvaktande. Samtliga deltagande spände benen rejält för ingen var den som ville ramla på arslet först. Lite besviken blev jag att ingen ramlade. Efter lite träningen kom matchserierna igång. I ungefär omgång 3 hade folk börjat känna sig säkra och komma fram till slutsatserna att de behärskade det hala underlaget & börjar slappna av mer i musklerna. Det är då det händer. Det börjar med en av gubbarna på jobbet som gör en halvgrupperad tysk med ryggplask. Ett allmänt gapskratt sprider sig. Sen blir det nån domino-effekt. Med maximalt en minuts mellanrum så smäller det av kvastar i isen, tätt åtföljda av dova dunsar från folks rövar, under den återstående timmen av curlingen. Undrar om folk ska jämföra blåmärken imorrn. Själv ramlade jag aldrig men jag kommer att ha en jävla träningsvärk i ljumskarna imorrn. Riktigt kul var det dock och curling rekommenderas för dom som inte provat på, men speciellt för de som är skadeglada.

Bara en vecka kvar till skivsläpp

Hämta tidningen Fido!

Kommer hem från kneget så här lagom såsig i koppen till höstmörkrets omfamnande. Nynnar "you got another thing coming" med Judas Priest för mig själv medan jag styr stegen från carporten till brevlådan. Öppnar brevlådan och ser i mörkret ett kuvert då det börjar prassla alldeles framför mig i gräset. Jag lyfter blicken och låter ögonen anpassa sig till mörkret så får jag se ett par ögon som bara blänger på mig. Ett rådjur står metern ifrån mig & funderar troligen om jag har sett honom/henne eller inte. Sen börjar det pinna iväg in i slyn & då sätter nästa rådjur som stod alldeles bredvid också fart och smiter. Kände mig som en rejäl bushman helt plötsligt.

Sånt här hände inte när man bodde mitt inne i centrum, där hade man tur om man stötte på så mycket natur som en gubbe i Fjällrävenkläder.

Ska försöka dressera dom att hämta tidningen framöver. Måste visserligen börja med att prenumerera på någon tidning först... Behöver nog ta en omvärderande diskussion med flickvännen dock om vi verkligen ska köpa och plantera buskar då de ändå blir uppätna på nolltid.

Knäppte på Skavlan...

...mitt i programmet antar jag. Eva Joly, korruptionsbekämpare från Norge pratade. Jag såg att munnen rörde på sig i periferin, men jag hörde inte vad hon sa. Det var inte för att hon pratade norska, utan det var för att hon såg ut som om hon nyligen snytit sig & glömt bort att snorpappret trasslat in sig under de chockröda glasögonbågarna. Hur allvarligt ämnet än må ha varit så kunde jag tamejfan inte ta henne på allvar för det där satans snorpappret.

Tankar som "Hur kan Skavlan hålla sig koncentrerad? Är detta norsk humor? Hon måste ha varit sminkösens mardröm. Är det inte någon som har sagt till henne?" bombarderade min hjärna. Säkerligen måste en förklaring ha lämnats när hon till (förmodar jag) publikens sus & viskningar kliver in i gästsoffan med en Kleenex mitt i nyllet, men den missade jag. Det hade varit på plats med en sån där rullande textremsa som syns vid allvarliga gasutsläpp eller TV-mottagningar är nere på vissa orter för att ge nytillkomna tittare en förklaring.

Tjolahopp

Mästaren av det sjuka

Irvine Welsh. Vilken mästare. Hans litteratur är det mest provocerande och underhållande som har skrivits någonsin. Efter att ha fastnat för Trainspotting & sedan läst nästan alla hans böcker så fann jag följande. Reheated Cabbage. Efter första meningen i recensionen lades beställningen - "Följ med Begbie på julfirande". Det kan bara inte bli fel. Det blev det inte.

Boken börjar med en historia om en fotbollsälskare som får Arsenalsupporten i Nick Hornbys Feverpitch att framstå som en av de lamaste supportrarna någonsin. Jag blev tvungen att avsluta kapitlet på toaletten för att inte pissa ner sängen av allt okontrollerbart skratt. Sen kommer några andra sjuka småhistorier. Så träder Begbie in i handlingen & jag får åter sätta mig på toastolen tills det kryper myror i benen. Det är så sjukt men så förbannat sjukt underhållande. Irvine Welsh hittar den mörka humorn i allt som en blandning av Dennis Lehanes mörka beskrivningar kombinerat med Pär Lagerkvists becksvarta bok Dvärgen multiplicerat med 10. Oslagbart helt enkelt. Blöjor borde ingå i köpet.

Here's Johnny

Då är man tillbaka. Efter en längre tids frånvaro från Internet på hemmafront så dök det upp en tekniker från stadsnätet. På två minuter var det klart & uppkopplingen fungerar. En koppling i vår Gateway glappade lite. Det sura är att det kommer sannolikt att kosta mig 650 kr för två sketna minuter på en sak som jag försökt att ordna själv men tydligen inte lyckades peta riktigt till rätta. Men, men nu fungerar det och man kan hugga in nya dörrar på det världsomspännande junkiehotellet vi alla checkar in på mer eller mindre tvångsmässigt...